Jag är ganska omöjlig...

Jag och Regina kom in på ett samtal om högstadiet, ojoj säger jag bara.. fan vad jag garva.. det är så otroligt många minnen.. tänk vad kul man hade :) alla intriger å saker, det är nästan så att man saknar det ibland, haha..  I högstadiet ville nog alla va i centrum, och jag var inget undantag.. jag var med om det mesta som hände, och var det några bråk eller intriger blev jag inblandad på något sätt..  jag la mig alltid i och lyckades på så sätt att få mycket att handla om mig.. det var ju skojj på sitt sätt.   :) haha


I lågstadiet gick jag i lovisedal, en charmig liten skola.. alla va kompisar med alla som man var på den tiden, jag umgicks mycket med killarna och i 5:an blev det väldigt mycket med fotbollskompisar, jag lärde även känna Lollo som jag blev väldigt bra vän med :) jag blev tillsammans med * och det höll väl ett halv år? Jag var nog väldigt trotsig, finns det ett ord som heter så?  :P jag älskade att säga emot lärarna och var nog ganska bra på att övertala folk, det var oftast vi mot dem och det var alltid jag som var längst fram när vi gick till rektorn och klagade på lärarna, skrev på protestlistor med mer.. på alla utvecklingssamtal som jag var på sa dem samma sak "man märker väldigt tydligt på Sophie när hon tycker att något är kul, och när hon tycker att något är tråkigt" och så är det nog fortfarande, jag har alltid visat mitt missnöje när jag tyckt att saker har varit tråkiga, samtidigt som jag alltid lägger ner väldigt mycket tid på det som jag tycker är roligt.. om det är något jag tycker är kul lägger jag ner all min energi på det..


Det var lite av 5:an..


Till 6:an började jag på bällstaberg, en skola som var helt nybyggd.. det var faktiskt riktigt kul att få vara med ifrån början och bygga upp grunden till allt, allting var så nytt och aa.. :) jag blev tidigt en av de "coola" och ansåg själv att jag var väldigt missanpassad i min klass.. det fick dock vara, jag hade ju Liza! (: jag umgicks nästan ingenting med klassen utan tog alla chanser jag fick till att vara med alla andra.. jag lärde känna Sandra som jag i början tyckte var en tönt som hängde efter mig (haha sorry Sandra) men efter ett tag insåg jag ju att det var världens grymmaste tjej, och Sandra var en av mina bästa vänner genom högstadiet : ) 6:an flöt på ganska bra.. jag blev tillsammans med * men gjorde slut ganska snabbt, haha... blev ist tillsammans med * men gjorde slut där också.. jag är nog ganska krävande, lyckas alltid hitta en massa fel, och är nog rädd för att komma för nära inpå ngn och låta ngn ta del av mitt liv.. tyvärr, det är mkt jag ångrar!


5:an och 6:an var dock också det jobbigaste jag har varit med om, från våren i 5:an till vintern i 6:an var allt ganska jobbigt.. Det började med att jag miste min farmor under våren, min farfar i slutet av hösten och min morfar i början på vintern bara några dagar innan farfars begravning..


Jag kan fortfarande inte prata om det, börjar att gråta bara av att skriva det här.. så mer om det blir det inte, kanske kommer någon annan gång...


Detta gjorde iaf att jag deppade ner mig lite och som min kära mentor uttryckte sig på mentorssamtalet "i höstas när vi började var du som en sol, du var den där glada underbara Sophie! Men under våren har du blivit som en kaktus med taggarna utåt" .. det stämde nog tyvärr.. Men om man tar de bra delarna ifrån 6:an så var det underbart, jag fick en massa nya underbara kompisar! :)


7:an började det en massa nytt folk på vår avdelning, människor som skulle visa sig ha en väldigt stor betydelse i mitt liv.. Carro började och kom snabbt in i vårat lilla gäng, mitt liza och sandras.. det var vi 4:a mot världen, och snart kom Nicco som också blev en del av oss.. 7:an.. vad hände då? Jag fick en massa nya vänner, var ofta inte på lektionerna gillade fortfarande att säga emot lärarna blev dumpad och riktigt sårad för första gången.. umgicks för det mesta med 9:orna och ansåg fortfarande att jag var missanpassad i min klass.. jag började med lite fel saker och umgicks med ganska fel människor.. misstolka inte nu för ni var underbar! Jag ångrar inte att jag umgicks med er, men om mamma skulle vetat vilka jag var med skulle hon nog inte ha blivit så glad.. det här året var nog ganska mycket upp och ner jag var nog ganska depp mesta delen och skolan la jag verkligen inte ner tid på, som sagt var det väldigt många lektioner jag inte var på, vi hade viktigare saker för oss.. som att vara hemma hos Nicco, och lärarna gjorde det lätt för oss, vi kunde vara borta.. i 7:an hade även jag min fjortis period, haha.. ojoj, tack johnny (min so lärare) för att du räddade mig i många situationer, det betydde väldigt mycket! 7:an handlade mycket om 3 killar,

 det var mkt känslor där..:P


8:an, träffade * under lovet, det ledde dock ingen vart utan det var under hösten jag blev tillsammans med * (jaja alla fattar nog vem jag menar..) vad ska jag säga om det... jag sabbade allt som vanligt... jag kan faktiskt fortfarande ångra det.. du var underbar, men jag kunde nog inte tro på att du skulle tycka om mig.. det blev nog för mycket.. eller jag vet inte, jag har en förklaring tror jag, men  jag skriver den inte här.. du kan alltid fråga om du blev nyfiken nu. ;)


Annars började nog allting bli bättre igen i 8:an, jag började faktiskt få en rätsida på mitt liv, jag började skärpa till mig, till och från.. skolan var ju fortfarande ingen favorit men jag började att vara där mer.. vi hade riktigt roligt, så sjuka saker som har hänt i den där skolan... självklart var det en massa intriger och en del bråk, som jag självklart var inblandad i, fråga mig inte varför men jag halkade alltid in i allting.. haha på våren började jag att träffa *, det blev aldrig något riktigt seriöst mellan oss, och där kan jag nog inte svara på varför..


9:an flöt bara på känns det som.. självklart var det bråk och intriger och blabla, men det är nog inget spec jag tänker på när jag tänker på 9:an.. det var bara ett härligt år, härliga människor både elever och lärare.. vi hade en massa vattenkrig, snodde glass ifrån lärarna, hade mys.. och en massa knäppa upptåg för oss! Haha det var galet.. jag älskade verkligen oss, vi hade så galet kul tillsammans!! :D:D

Innan skolavslutningen var självklart balen, vilket minne : ) Jag gick med Steven, och han var nog den bästa dejten av alla! Han är alltid lika snäll och underbar och det var riktigt kul att gå med honom (vi gick bara som kompisar för de som undrar :) ) så tack Steven :)


6, 7, 8, 9:an har även handlat om *, en kille jag träffade på en turnering.. jag är nog dålig på att släppa saker.. :P


Ojj. Nu blev det en massa text.. endå har jag bara med lite lite lite av allt som ja hade tänkt att skriva.. det här är typ lite som det sett ut genom åren som gått.. typ i stora drag, har nog utelämnat många viktiga detaljer och så får det vara.. kände bara för att skriva av mig lite och där har ni lite info om mitt liv.. :P antagligen kommer ni få mer minnen i framtiden, om ni läser äldre inlägg har jag nog skrivit en del om bällstaberg och så iaf : ) och har ni några frågor så är det bara att ställa dem : )


Tyvärr har jag typ inga bilder ifrån när jag var mindre, hade 10000 bilder förut men vår dator gick sönder och bilderna försvann :( men om jag hittar några senare kan jag lägga in dem :)

Här är iaf en bild på mig pch Steven ifrån balen :)



Kommentarer
Postat av: Cattis

Hihi, hur kommer det sig att du har haft tusen killar och jag inte har sett pysen av en enda!?! Är det så hemskt att ta hem dem? :O Hahaha, och ännu roligare: ofta du inte vågar erkänna vem du var ihop med i femman!! Du var 11 år då!:P Själv var jag ihop med Gustav Heldén större delen av femman, och en kortis med Dennis Salminen har jag för mig. Och Andy också o jag inte mins fel. :)

2009-01-20 @ 17:20:39
URL: http://vitanova.blogg.se/
Postat av: Cattis

Haha tack för redovisningen :) Det var inte så jag menade, tyckte bara att det var kul att du censurerade dem :P Hihi

2009-01-20 @ 23:24:47
URL: http://vitanova.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0