Igår mötte jag min största rädsla, en stor fet orm. usch

Som ni ser på bilden innan tog jag en bild med en söt liten kola, livet var frid och fröjd lixom.. men när jag ska gå därifrån ropar Martine på mig "Sophie kolla hit" jag vänder mig åt hennes håll och får syn på en av zoo killarna som kommer gåendes med en fet orm typ 1 meter ifrån mig jag blir ju livrädd å springer därifrån på 0,00000001 sek och gömmer mig ute på gården bland alla människor.. Självklart tyckte all personal där att detta var väldigt kul så snubben med ormen säger till Martine att hon borde hämta mig så att jag får klappa ormen.. Jag VÄGRADE, men på någotvis lyckades hon (och alla i personalen) övertala mig (läs TVINGA) att röra den. Så jag börjar sakta röra mig mot ormen å då tar killen två steg mot mig vilket gör att jag backar.. haha, tillslut kommer jag fram till ormen och står med handen ca 10 cm över den och skakar medans jag frågar killen om ormen kommer att äta upp mig.. Jag ska precis dra tillbaka handen för att jag ångrat mig då han trycker upp ormen mot min hand och jag blir lika rädd igen och hoppar därifrån..

Att säga att jag klappade ormen är att ta i. Men jag rörde den, det gjorde jag. Och jag har drömt mardrömmar om det inatt.

Martine och alla på Lone Pine fick sig iaf ett gott skratt, och som Martine sa "Den här historien kommer aldrig att bli den samma när du berättar den.. Så sjukt kul, du skulle ha sett dig när du först fick syn på ormen"



Behöver jag säga att jag nog aldrig har varit så rädd i hela mitt liv?