Idag var det två år sen.. två hela år, tiden har gått så fort..
Jag minns redan på 6 års, jag var lite rädd för dig.. du kunde ju få dina utfall ibland.. men det var inget farligt.. du menade bara väl.. du var en sån söt pojke, med ditt affro, oj vad jag saknar det..
Vi blev äldre och du blev kär i mig jag minns när du skulle bjuda mig på bio för första gången och jag fick ett vykort där det stod "du är söt som socker".. jag tänker på det varje gång jag ser en sockerbit..

Just nu hatar jag...
jag hatar det där jävla tåget..
jag hatar att dom inte har bomar vid den korsningen..
Jag hatar att du dog, att vallentunas finaste solstråle fick lämna världen så tidigt..

just nu vet jag inte riktigt vad jag skriver.. det är bara ord.. ord och en massa tårar..

ingenting kan beskriva dig Filip.. du är något speciellt, ngt eget! så underbar.. fan fan fan!!!
jag skulle göra vad som för att få dig tillbaka..

Du borde vara här nu.. jag förväntar mig fortfarande att se dig på din moppe.. det har gått två år och jag kan fortfarande inte fatta..

Jag fick 10 år med dig.. det borde ha blivit så många mer...

Förevigt i mitt hjärta, Filip Mauro Eriksson *1990.11.10 - †2006.10.13

  


Filip, jag älskar dig.