Siiter och tittar på bilder på dig Filip... usch den där hemska kvällen, med det hemska tåget.. jag förstår inte varför livet ska vara så jävla orättvist.. varför just du ?

Vi va iväg på läger.. i Sandviken.. jag satt inne i ledarrummet när jenny kom in och sa att det hade varit en olycka i vallentuna, minst en död.. jag fick panik, ringde alla jag kände, med början till min bror.. tillslut kom det fram, det var du.. Vårat eget lilla får.. Våran ängel som lyste upp vallentuna..
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, sprang ut.. spydde.. tror jag höll på att svimma.. var förblindad av alla tårar, varför.. varför just du?!... jag kommer alltid att ställa mig den frågan, och aldrig kommer jag att få svar...
Jag sov inte mycket den natten, stirrade bara upp i taket.. och grät.. tänkte på alla fina minnen med dig...
Folk försökte trösta.. men jag var otröstbar...
dagen efter var hemsk.. jag hade inga känslor.. inte äns trötthet även om jag bara sovit max 1 timme.. jag minns inte mycket av den träningen på morgonen.. bara att jag inte kunde sluta gråta, och att mats kom fram till mig och sa "ta ut ilskan i styrka"... jag vet inte om jag lyckades med det, men det spelade ingen roll.. ingenting spelade någon roll.. jag gick ut i korridoren och satte mig, ledare ifrån olika lag såg oroligt på mig och frågade vad som hade hänt.. jag orkade inte svara, mats tog hand om det..

jag vet inte riktigt varför jag skriver det här... kanske bara är skönt att reflektera lite kring det... jag vet inte.. det är iaf en kväll/dag jag alltid kommer att minnas... Fredagen den 13 oktober 2006